spaningen

Åh, dagar och nätter vi genomlidit i fruktansvärd arbetsmiljö men ICKE att vi klagar. Genom vår följetång har världen fått smak för vår enastående kreativitet och prestationsförmåga. Detta har lett till att olika managers världen över har kontaktat oss och bett oss om help. Därför har vi under de senaste veckorna arbetat med ett akut uppdrag som till slut räddade the mankind (till och med humanerna på andra slidan). Att ni dödliga aldrig uppmärksammade att vår värld var nära en undergång beror självfallet på att även detta uppdrag var sekretessbelagt. 
En av dessa tidigare nämnda managers föll oss i smaken och har nu en permanent anställning i Spaningen. Denne manager kommer vidare att gå under pseudonymen M. Krakel. M. Krakels arbetsuppgifter kommer att lyfta hela Spaningen till en mer positiv sfär. Arbetsuppgifterna består i att assistera i alla lägen samt bistå med information och PR, likaså att uppgradera följetången. 

För att återgå till vårt senaste spaningstillfälle då vi ännu inte mött M. Krakel, första tanken (semikolon) ; Kaffe (punktum) .
Vi började alltså kvällen med kaffe och vandrade sedan ut men möttes genast av förhinder. Kylan bet sig enda in på Agenternas ohyggligt starka benmärg och gjorde kropparna sengångsliknande långsamma. Bara att ta sig till den metallbelagda trappan som skulle leda oss upp mot högre höjder visade sig vara svårare än Agent Hamilton och Agent Bergling kunnat föreställa sig. Even though dygnets sena timma, var det en livad rörlighet under de starka gatlyktorna varav Agenterna agerade privatpersoner på nattlig vandring. Timmarna gick och snart återstod endast två humanliknande väsen som vägrade att bege sig. Naturligtvis började våra arbetsskadade hjärnor undersöka väsena närmare, och vi fann att dessa troligtvis var (för att fortsätta uttrycka oss professionellt) drugdealers. Agenterna lyckades genom deras kvicksilverdränkta instinkter leda väsena på villovägar och kunde återgå till planen. Då vi anlände till den metallbelagda trappan möttes vi av, hör och häpna, ett LÅS! 

Vi möttes av ett lås. Varför?
Följaktligen kunde den ene Agentens examen i låssmederi och hårnålstekniken icke ens vara till hjälp i denna låsta situation. Raseriet var ett faktum och handduken kastades in med motvilja. 

Man skulle kunna tro att Spaningen vid ett sådant tillfälle stirrade döden i vitögat, men som ni borde ha lärt er vid detta laget, skenet bedrar. Agent Hamilton och Agent Bergling tog tillfället i akt att agera fönstertittare, vilket ledde till åskådning mer vulgär än harmoniskt. Fönstertittandet orsakade kortslutning för en millisekund, då fler frågor väcktes till liv. Agenterna skådade utifrån en massiv kammare som matchade med deras djupaste tankar kring "Övre Salen". Är detta möjligt? Ett sådant faktum skulle resultera i att vi tidigare gjort felkalkyleringar gällande "Övre Salens" koordinater. Häda icke, detta är helt naturligt i en Agents vardag. 

• Lysen?
• Kulvertar?
• Traditioner?
• Hjärntvättade kollegieblocksinnehavare? 

Häda icke!