spaningen

En gång till, vi gör det en gång till. Vi slår våra kloka skallar ihop och kläcker ännu en briljant idé. Vår vän (google) gav oss det utsökta tipset om "Övre salen", nämligen att våra steg skall styra mot  en högre dimension inom "Sankta Mariakyrkan". Det är ännu diffust vad "Övre salen" kommer att föra med sig. Då vi tidsmässigt ligger några rutor före resterande delar av Johannelund så tvingas vi lägga band på vår ivriga instinkt att tjenixa på "Övre salen". Agenterna känner trots detta ingen som helst press eller stress utan mediterar sig till ett genomgående lugn och försätter sig med annat relevant material.

Ett nytt uttryck som framkommit i utredningen är "JA-sekt". För att förtydiga detta för er dödliga så innebär det en sekt som gärna säger JA! Tyvärr är denna fakta förseglad i ett hemlighetsstämplat kuvert och får vidare inte komma ut i press eller media. Vi kan alltså icke tilldela mer information än det som är nedplitat ovan. 

När Agenterna Hamilton och Bergling fortfarande sprang på barnsben blev de upplysta om att allting skall ses ur olika perspektiv. Vårt drag för kvällen syftar därför till att visa ett nytt perspektiv av Spaningen. Det kräver en kylig inblick genom de rutor vi skådat från insidan så sent som för ett jord-axel-snurr-sen. Våra fossingar ska bära oss (hur tunga våra steg än må vara) till änden av den hårda arkitektbyggnadens fasad, där en metallbelagd trappa ska stå redo för att färda oss till the roof of the building. Ty vår färd kan fyllas med faror så rysliga som Domedagen itself, men Agenterna har inget att frukta.
Tiden är inne för våra fysiska kroppar att avlägsnas från Agent Berglings lya och istället ges ut i nattens spöktimma. Låt oss nu hoppas att vi med livet i behåll kan dela med oss av roofets adventure.

Agent Bergling vaknar upp och går genast igenom gårdagens händelser och dessa fyller upp kropp och sinne med ett rus som kan liknas vid en sexuell tillfredsställelse. Bergling blickar ut över Johannelund och känner sig stolt som en tupp vid bara tanken på vad gårdagen förde med sig. Agent Bergling språkar lite med Agent Hamilton angående det fortsatta uppdraget. Agenterna känner en törst (som en blodhund när den fått vittring) att få fortsätta sin spaning. De måste bara låta gårdagens makabra händelser få fäste i kroppen, smälta alla de obscena nyheterna, innan de båda är på hugget igen. På hugget efter en sanning.

och en majestätisk port, vilken vi icke gjort notis om tidigare.


Vi gled närmare den majestätiska porten och sökte med våra töstiga ögon efter bevis som skulle kunna överensstämma med våra tidigare hypoteser. Det vi fann var häpnadsväckande (semikolon) ;



MOTETT??? Agenterna sökte i jagets ordförråd en halv sekund, fann desvärre inte svaret. De tog det långa benet före det korta och var strax tillbaka i Berglings lya. Google, en av Agenternas närmaste vän, gav dem svaret (semikolon) ; http://sv.wikipedia.org/wiki/Motett
Agent Hamilton ställde den ultimata frågan "Vad tänker vi nu, när vi fått reda på detta?"
Agent Bergling svarade koncist "AHA!"
Vi har under hemliga förhållanden fått delgivet att körmedlemmarna i denna Motettkör måste bära röda kåpor, något Agenterna inte sett skymten av. Därför var vi tvungna att utesluta detta som ett alternativ, vi återgick till hemskheterna och sökte vidare. "Seek and you shall find" (punktum) .


För att minimera risken att bli upptäckta valde vi att fortsätta spaningen vid ett tillhörande bygge, nämligen Sankta Mariakyrkan. Den tomma byggnaden gav ifrån sig ett ödsligt sken då vi klev in i Herrens hus. Misstankar väcktes åter igen på grund av kyrkans annorlunda utsmyckning (semikolon) ;




En av Agenterna kände att detta var ett tillfälle då rörlig bild lämpade sig bäst, en rörlig bild säger mer än tvåtusen ord (semikolon) ;





Mariagården finns (semikolon) ;

 


Agenterna har lämnat kyrkan och skådar nu detaljerat Mariagården. Den majestätiska porten ser alltmer lockande ut och äldre humaner kommer och går. Innan vi bestämmer oss för att ta klivet in, begrundar vi den välanvända anslagstavlan jämte porten. Det som fångar vår extremt fokuserade uppmärksamhet är som följer (semikolon) ;

 

Framförallt detta lilla stycke som indikerar vuxna sökare att med hjälp finna livets väg, vilket ger oss en föraning om att våra hypoteser är berättigade (semikolon) ;

 


Agenterna Hamilton och Bergling kände vid denna tidpunkt att nu var det dags, det enda som kunde ge dem ett fullbordat answer var att inta "Mariagården" till fullo. För att få en fullständig dokumentation så var det läge att gömma kameran och testköra utrustningen (semikolon) ;

 


Testdokumentationen fungerade alldeles utmärkt trots kappans kragkant som blev nyfiken och ville sniffa lite på linsen. Ack, den äkta varan gick om intet. På väg in skälvde Agenternas kroppar till och kameran tappade fästet, föll ned mot avgrunden, ville helt enkelt ej filma more. Detta hindrar oss dock icke från att förmedla vårt budskap om händelserna på "Mariagården". Under stegen uppför den slingriga trappan skapar vi oss en safety line, det vill säga, om någon human ifrågasätter vår existens så söker vi vägen till centrum alternativt en annan human (en av Agenternas fader). Omedelbart då vi tagit sista trappsteget möts vi av ännu en port. Vi kliver med stor försiktighet in och får syn på ett flertal äldre humaner vid korridorens ände. Vi skymtar ytterligare en tavla för anslag men låter oss inte frestas av dess lockelse utan fortsätter med nu bestämda steg mot vårt mål bortom den ljusa tunneln, mörkret!
Tanken slår oss att vi bör söka kontakt med humanerna vi skådar, inser snabbt att dessa inte ägnar oss den uppmärksamhet vi förväntat oss. "It feels nice" (punktum) . 
Fönstrena vi passerar gör att vi blickar utåt och ser till vår stora förvåning, våra egna lyor. Vi är nu närmare rummet än vi någonsin kunnat föreställa oss och en glädje fyller upp kropp och sinne med ett rus som kan liknas vid en ungdomsfylla. Väl inne i det mörker vi för bara några sekunder sedan trånade efter känner vi oss finally skyddade av Lucifer (mörkrets furste) och vågar starta upp en dokumentation. Med självsäkerhet ligger vi nu på topp och utforskar slutet av tunneln grundligt. Vid en första anblick ser vi en öppningsbar vägg som är skyltad med ordet "Andaktsrum". Ingen tid att förlora så vi fortsätter vår färd genast och ett par steg senare möter vi "Ceciliarummet". Efter en snabb orientering inombords ser Agent Hamilton och Agent Bergling på varandra och förstår, utan att uttala en enda stavelse, att "Ceciliarummet" med sannolika skäl kan vara RUMMET (semikolon) ;




När Agenterna slutligen skulle ta sig ut ur mörkret och tillbaka till verklighetens mediokra tillvaro, använde vi som försiktighetsåtgärd the safety line, där vi malde på om var Travis Bickle (en pseudonym för en av Agenternas fader) kunde befinna sig (semikolon) ;







Sopplunchen blev ett hett samtalsämne Agenterna emellan och med bevismaterial kan vi styrka att sopplunchen är hett, varje torsdag klockan 12:00, med en kvarts andakt before (semikolon) ;

 



Agent Hamilton och Agent Bergling stiger in i Berglings lya för att gå igenom det nyinfångade materialet. Några konkreta svar finns ännu inte att ge, men vi har nu kommit en bit på vår gemensamma resa. Detta resulterar i viljan att upplysa omvärlden om Johannelunds stora och mörka hemlighet. Vi skall finna svaret, om det så är det sista vi gör.
Efter att ha avklarat vår första stora prövning (hänvisar till inlägget "En idé föds i raketfart") så står vi nu inför prövning nummer två, var finns "Övre salen"?

En måndag bestämde sig Agenterna Hamilton och Bergling för att komma till en klarhet kring det som upptog deras tankar dag som natt. Tillsammans började de smida en plan som skulle innefatta (semikolon) ;  två walkietalkies, en kikare, kameleont färgade nunor, diskret klädsel, förvrängda röster, nya identiteter, filmkamera, vanlig kamera också, matsäck, röstinspelning, anteckningsblock, penna, rep och liknande förnödenheter. Vi valde att kalla planen för "Spaningen" på grund av dess hårda verklighet som endast en spanare kan handskas med. För att inte röja våra identiteter kallar vi oss numera för Agent Hamilton och Agent Bergling (hänvisar till google om ni vill ha mer information om dessa karaktärer).

Målet med Spaningen var att närma sig humanerna eller rummet de befinner sig i, kanske också känna lukten av en ledares vilda aromer. Att finna vägen till "rummet" skulle till en början komma att bli vår största prövning insåg vi genast. Att våga närma sig utan att avslöja vår existens skulle kräva mod som en riddare och styrka som en drake.

Genom våra närmanden hoppas vi på att finna en förklaring till de mystiska humanerna.

Agenterna Hamilton och Bergling stämde frukostmöte en lördagförmiddag. Under ett samtal om dagens bravader vid Hamiltons fönster skådade suddenly de båda Agenterna tillsammans humanerna på andra sidan. Deras förvrängda chockartade nunor såg på varandra och kände hur the power of destiny sammanlänkade dem. Äntligen var de inte längre ensamma med vetskapen om Johannelunds inre, de hade funnit sin själsagent. 

Den konkreta beskrivningen av den humanitära gruppaktiviteten lyder (semikolon) ; En grupp humaner befinner sig i ett rum (kan liknas med ett konferensrum) där de endera gånger sitter och andra gånger står. De har alla blicken fäst på den ledande frontfiguren (har varit både av manligt och kvinnligt kön) som med ett gestikulerande kroppsspråk och troligen starkt verbalt kommunikationssätt tycks leda humanerna vidare i livet. Det har även förekommit att gruppen av humaner följt ledarens exempel och joinat de aktiva rörelserna, som emellertid kunnat bestå i att långsamt gunga fram och tillbaka till att röra sig i någon slags ringdans, med tydlig koncentration och fokus. 

För alla er dödliga kan detta låta naturligt och fullständigt normalt, men skenet bedrar. Även vi, Agenterna Hamilton och Bergling, föll i ormgropen och trodde att detta var en helt vanlig session, till exempel konferens, körövning, teaterövning, ergonomikurs, personalrum, föreläsning, sånglektion, rollspel, möte, blinddate, partnerbyte etc. Det som inte stämde överens med dessa alternativ var de misstänksamma tidpunkterna. 
Ergonomikurs klockan 22:00 en vardag, sannolikt? NEJ. 
Partnerbyte klockan 07:00 en söndag, sannolikt? NEJ.
Teaterövning i ett rum fullt med bord och stolar klockan 14:00 vilken dag som helst, sannolikt? NEJ.
Möte där ledaren överdriver gestikulerandet till max klockan vilken tid som helst vilken dag som helst, sannolikt? NEJ. 

På grund av statistiken i ovanstående frågor förenades våra tankar i att den enda möjliga sanningen måste resultera i en sektliknande/religiös eller andlig/spirituell humanitär grupp som söker vägledning och riktlinjer i livet. Oklarheterna kring dessa teroier är dock det faktum att sekter oftast skyler sin verksamhet väl, ty inte är fallet i Johannelund.       

Kort efter att Agenterna funnit sin mate började den aktiva spaningen rörande humangruppens mystik.