Tiden är inne
Om ni dödliga förundras över att M. Krakels existens inte nämnts sedan dennes tillsättning i the crew of Spaningen, så kan vi Agenter Hamilton och Bergling med sorg meddela att vår utsökta manager avled under ett beväpnat rån på Johannelunds mörka bakgator. Häda icke!
Tiden är inne för ett nytt kapitel. Det är dags att lämna vår livnäring en gång för alla. Anledningen (semikolon) ; Spaningen har ett omfång som kan liknas vid universums omkrets med en rad frågetecken vilka ej är möjliga att besvara under en livstid, (detta blev omnämnt i inlägget "Ett bedragande yttre"). För att kunna finna en lösning på Spaningen krävs en tydlig utveckling av den fakta kring inte bara en generation humaners agerande. Detta är inte möjligt dåförtiden vi endast är en generation Agenter.
Agent Hamilton och Agent Bergling kommer därför snarast att gå skilda vägar i livet.
Vi vill nu poängtera för er dödliga att Spaningen aldrig har varit eller kommer att vara ett misslyckande. Vi har upplyst världen på ett förnöjelseväckande sätt (semikolon) ; Att även det till synes mest fridfulla områden kan bära på den mörkaste hemlighet.
Vi lämnar er nu i hopp om att alla har fått en utökad medvetenhet i att the mankind alltid är i fara, men häda icke, vi Agenter har kompetensen att förhindra Domedagens inträffande.
När det ter sig som ödet vill, kan vi inte annat än acceptera dess önskan. (lijsbab). CASE CLOSED (punktum) .
Nu när uppdraget är avslutat har vi glädjen att meddela att vi nu kan dela med oss av gammalt sekretessbelagt material som tillhör bevisningen. Ja. Iaktta och känn hur ert inre uppryms av en känsla som kan liknas vid en kall öl som svalkar strupen, eller tio (öl alltså, inte strupar). Nedan följer ett flertal försök till profilbild.
Bild 3 (miss 3) - En fjärdedels huvudhuggen Agent.
Bild 4 (miss 4) - Snedfokuserad lins.
Bild 5 (miss 5) - Den här fick helt enkelt duga.
Vi tänkte även dela med oss av några rörliga bilder som nu offentliggörs för första gången i världshistorien.
Utdrag ur "Spaningen fortsätter".
Baserad på en sann historia.
Utdrag ur "Spaningen fortsätter".
Baserad på en falsk historia. Tagning 1.
Utdrag ur "Spaningen fortsätter".
Baserad på en falsk historia. Tagning 2.
(Äre safe? Äre safe? Äre safe? Äre safe? Äre safe, Agent?)
(SÄKERHET)
Med detta lämnar vi Spaningen med en het känsla inombords. Ni bör göra detsamma.
(Mortals, you know we've got to go, and Lucifer, we wish it wasn't so. Once upon a time in Johannelund.)
Ett bedragande yttre
Dessa andelar sekunder har ännu inte passerat, men då vi Agenterna Hamilton och Bergling har en välutvecklad erfarenhet av liknande uppdrag så har vi lyckats finna en diskutabel samvaro. En samvaro som lyckats ge en närmare glimt av Johannelunds yngre humaner.
En byggning vi tidigare inte haft anledning att uppmärksamma har nu blivit intressant för utredningen och fått uthärda vår stenhårda, brutala, oföglömliga, robusta, crazy och saftiga GRANSKNING. Byggningen innefattar en läroverksamhet som riktar sig till humaner utan erfarenhet av det egentliga livet, kollegieblocksinnehavarna. Dessa yngre humaner får i detta nu utstå en grym childhood. Childhooden består i läran om andliga väsen i en högre sfär. De yngre humanerna genomsyras av aromerna från byggnaden intill som förlamar deras tankar om reality. Sannolikt? JA!
Byggningens yttre ger ett sken av en harmonisk tillvaro där de värnar om miljö och traditioner. Agent Hamilton och Agent Bergling ställer sig de självklara (frågetecknen) ???.
Hur kan miljön vara en central tanke i en byggning som är upplyst av ett starkt elektroniskt sken (kan liknas vid solens sken på 1 meters avstånd)?
Traditioner finns i många dimensioner varav denna inte syftar till ett fredligt bruk. Detta är något bortom det normala (dödligas vanligt förekommande traditioner). Är detta vägledning som får barnasinnen att tro att traditioner innefattar sektmöten?
Byggnaden och byggningen är sammanlänkade of the faith, likt vi Agenterna Hamilton och Bergling är sammanlänkade of the destiny. Frågetecknet lyder (semikolon) ; Använder de kulvertar för att skyla deras samverkan som omvärlden skulle lobba på om den såg den i vitögat?
Som ni förmodligen har uppmärksammat så tar uppdrag så som Spaningen avsevärt lång tid, dessa frågetecken är flera smakprov på det som ej går att besvara under en Agents livstid, därför kommer dessa att bestå obesvarade under en längre tidsera.
Agent Hamilton och Agent Bergling har utfört ett experiment angående er läsares engageman, vi uppmanar er att kommentera UPPENBARA stavfel, då resultatet av experimentet visar att ni tidigare inte tagit följetången i största beaktning.
Spaningen fortsätter
Åh, dagar och nätter vi genomlidit i fruktansvärd arbetsmiljö men ICKE att vi klagar. Genom vår följetång har världen fått smak för vår enastående kreativitet och prestationsförmåga. Detta har lett till att olika managers världen över har kontaktat oss och bett oss om help. Därför har vi under de senaste veckorna arbetat med ett akut uppdrag som till slut räddade the mankind (till och med humanerna på andra slidan). Att ni dödliga aldrig uppmärksammade att vår värld var nära en undergång beror självfallet på att även detta uppdrag var sekretessbelagt.
En av dessa tidigare nämnda managers föll oss i smaken och har nu en permanent anställning i Spaningen. Denne manager kommer vidare att gå under pseudonymen M. Krakel. M. Krakels arbetsuppgifter kommer att lyfta hela Spaningen till en mer positiv sfär. Arbetsuppgifterna består i att assistera i alla lägen samt bistå med information och PR, likaså att uppgradera följetången.
För att återgå till vårt senaste spaningstillfälle då vi ännu inte mött M. Krakel, första tanken (semikolon) ; Kaffe (punktum) .
Vi började alltså kvällen med kaffe och vandrade sedan ut men möttes genast av förhinder. Kylan bet sig enda in på Agenternas ohyggligt starka benmärg och gjorde kropparna sengångsliknande långsamma. Bara att ta sig till den metallbelagda trappan som skulle leda oss upp mot högre höjder visade sig vara svårare än Agent Hamilton och Agent Bergling kunnat föreställa sig. Even though dygnets sena timma, var det en livad rörlighet under de starka gatlyktorna varav Agenterna agerade privatpersoner på nattlig vandring. Timmarna gick och snart återstod endast två humanliknande väsen som vägrade att bege sig. Naturligtvis började våra arbetsskadade hjärnor undersöka väsena närmare, och vi fann att dessa troligtvis var (för att fortsätta uttrycka oss professionellt) drugdealers. Agenterna lyckades genom deras kvicksilverdränkta instinkter leda väsena på villovägar och kunde återgå till planen. Då vi anlände till den metallbelagda trappan möttes vi av, hör och häpna, ett LÅS!
Vi möttes av ett lås. Varför?
Följaktligen kunde den ene Agentens examen i låssmederi och hårnålstekniken icke ens vara till hjälp i denna låsta situation. Raseriet var ett faktum och handduken kastades in med motvilja.
Man skulle kunna tro att Spaningen vid ett sådant tillfälle stirrade döden i vitögat, men som ni borde ha lärt er vid detta laget, skenet bedrar. Agent Hamilton och Agent Bergling tog tillfället i akt att agera fönstertittare, vilket ledde till åskådning mer vulgär än harmoniskt. Fönstertittandet orsakade kortslutning för en millisekund, då fler frågor väcktes till liv. Agenterna skådade utifrån en massiv kammare som matchade med deras djupaste tankar kring "Övre Salen". Är detta möjligt? Ett sådant faktum skulle resultera i att vi tidigare gjort felkalkyleringar gällande "Övre Salens" koordinater. Häda icke, detta är helt naturligt i en Agents vardag.
- Lysen?
- Kulvertar?
- Traditioner?
- Hjärntvättade kollegieblocksinnehavare?
Häda icke!
Det kan hända sådant
Vi ska keep it korfattat. På grund av en del komplikationer är bloggen lidande, men häda inte. Snarast möjligt kommer en uppdatering av Spaningen. De tingest ni då kommer att få se är obönhörligt häpnandsväckande.
Tack.
Ett ägg kläcks och gulan rinner ut
Ett nytt uttryck som framkommit i utredningen är "JA-sekt". För att förtydiga detta för er dödliga så innebär det en sekt som gärna säger JA! Tyvärr är denna fakta förseglad i ett hemlighetsstämplat kuvert och får vidare inte komma ut i press eller media. Vi kan alltså icke tilldela mer information än det som är nedplitat ovan.
När Agenterna Hamilton och Bergling fortfarande sprang på barnsben blev de upplysta om att allting skall ses ur olika perspektiv. Vårt drag för kvällen syftar därför till att visa ett nytt perspektiv av Spaningen. Det kräver en kylig inblick genom de rutor vi skådat från insidan så sent som för ett jord-axel-snurr-sen. Våra fossingar ska bära oss (hur tunga våra steg än må vara) till änden av den hårda arkitektbyggnadens fasad, där en metallbelagd trappa ska stå redo för att färda oss till the roof of the building. Ty vår färd kan fyllas med faror så rysliga som Domedagen itself, men Agenterna har inget att frukta.
Tiden är inne för våra fysiska kroppar att avlägsnas från Agent Berglings lya och istället ges ut i nattens spöktimma. Låt oss nu hoppas att vi med livet i behåll kan dela med oss av roofets adventure.
En ny dag ger nya möjligheter
Spaningen
och en majestätisk port, vilken vi icke gjort notis om tidigare.
Vi gled närmare den majestätiska porten och sökte med våra töstiga ögon efter bevis som skulle kunna överensstämma med våra tidigare hypoteser. Det vi fann var häpnadsväckande (semikolon) ;
MOTETT??? Agenterna sökte i jagets ordförråd en halv sekund, fann desvärre inte svaret. De tog det långa benet före det korta och var strax tillbaka i Berglings lya. Google, en av Agenternas närmaste vän, gav dem svaret (semikolon) ; http://sv.wikipedia.org/wiki/Motett
Agent Hamilton ställde den ultimata frågan "Vad tänker vi nu, när vi fått reda på detta?"
Agent Bergling svarade koncist "AHA!"
Vi har under hemliga förhållanden fått delgivet att körmedlemmarna i denna Motettkör måste bära röda kåpor, något Agenterna inte sett skymten av. Därför var vi tvungna att utesluta detta som ett alternativ, vi återgick till hemskheterna och sökte vidare. "Seek and you shall find" (punktum) .
För att minimera risken att bli upptäckta valde vi att fortsätta spaningen vid ett tillhörande bygge, nämligen Sankta Mariakyrkan. Den tomma byggnaden gav ifrån sig ett ödsligt sken då vi klev in i Herrens hus. Misstankar väcktes åter igen på grund av kyrkans annorlunda utsmyckning (semikolon) ;
En av Agenterna kände att detta var ett tillfälle då rörlig bild lämpade sig bäst, en rörlig bild säger mer än tvåtusen ord (semikolon) ;
Mariagården finns (semikolon) ;
Agenterna har lämnat kyrkan och skådar nu detaljerat Mariagården. Den majestätiska porten ser alltmer lockande ut och äldre humaner kommer och går. Innan vi bestämmer oss för att ta klivet in, begrundar vi den välanvända anslagstavlan jämte porten. Det som fångar vår extremt fokuserade uppmärksamhet är som följer (semikolon) ;
Framförallt detta lilla stycke som indikerar vuxna sökare att med hjälp finna livets väg, vilket ger oss en föraning om att våra hypoteser är berättigade (semikolon) ;
Agenterna Hamilton och Bergling kände vid denna tidpunkt att nu var det dags, det enda som kunde ge dem ett fullbordat answer var att inta "Mariagården" till fullo. För att få en fullständig dokumentation så var det läge att gömma kameran och testköra utrustningen (semikolon) ;
Testdokumentationen fungerade alldeles utmärkt trots kappans kragkant som blev nyfiken och ville sniffa lite på linsen. Ack, den äkta varan gick om intet. På väg in skälvde Agenternas kroppar till och kameran tappade fästet, föll ned mot avgrunden, ville helt enkelt ej filma more. Detta hindrar oss dock icke från att förmedla vårt budskap om händelserna på "Mariagården". Under stegen uppför den slingriga trappan skapar vi oss en safety line, det vill säga, om någon human ifrågasätter vår existens så söker vi vägen till centrum alternativt en annan human (en av Agenternas fader). Omedelbart då vi tagit sista trappsteget möts vi av ännu en port. Vi kliver med stor försiktighet in och får syn på ett flertal äldre humaner vid korridorens ände. Vi skymtar ytterligare en tavla för anslag men låter oss inte frestas av dess lockelse utan fortsätter med nu bestämda steg mot vårt mål bortom den ljusa tunneln, mörkret!
Tanken slår oss att vi bör söka kontakt med humanerna vi skådar, inser snabbt att dessa inte ägnar oss den uppmärksamhet vi förväntat oss. "It feels nice" (punktum) .
Fönstrena vi passerar gör att vi blickar utåt och ser till vår stora förvåning, våra egna lyor. Vi är nu närmare rummet än vi någonsin kunnat föreställa oss och en glädje fyller upp kropp och sinne med ett rus som kan liknas vid en ungdomsfylla. Väl inne i det mörker vi för bara några sekunder sedan trånade efter känner vi oss finally skyddade av Lucifer (mörkrets furste) och vågar starta upp en dokumentation. Med självsäkerhet ligger vi nu på topp och utforskar slutet av tunneln grundligt. Vid en första anblick ser vi en öppningsbar vägg som är skyltad med ordet "Andaktsrum". Ingen tid att förlora så vi fortsätter vår färd genast och ett par steg senare möter vi "Ceciliarummet". Efter en snabb orientering inombords ser Agent Hamilton och Agent Bergling på varandra och förstår, utan att uttala en enda stavelse, att "Ceciliarummet" med sannolika skäl kan vara RUMMET (semikolon) ;
När Agenterna slutligen skulle ta sig ut ur mörkret och tillbaka till verklighetens mediokra tillvaro, använde vi som försiktighetsåtgärd the safety line, där vi malde på om var Travis Bickle (en pseudonym för en av Agenternas fader) kunde befinna sig (semikolon) ;
Sopplunchen blev ett hett samtalsämne Agenterna emellan och med bevismaterial kan vi styrka att sopplunchen är hett, varje torsdag klockan 12:00, med en kvarts andakt before (semikolon) ;
Agent Hamilton och Agent Bergling stiger in i Berglings lya för att gå igenom det nyinfångade materialet. Några konkreta svar finns ännu inte att ge, men vi har nu kommit en bit på vår gemensamma resa. Detta resulterar i viljan att upplysa omvärlden om Johannelunds stora och mörka hemlighet. Vi skall finna svaret, om det så är det sista vi gör.
Efter att ha avklarat vår första stora prövning (hänvisar till inlägget "En idé föds i raketfart") så står vi nu inför prövning nummer två, var finns "Övre salen"?
En idé föds i raketfart
Målet med Spaningen var att närma sig humanerna eller rummet de befinner sig i, kanske också känna lukten av en ledares vilda aromer. Att finna vägen till "rummet" skulle till en början komma att bli vår största prövning insåg vi genast. Att våga närma sig utan att avslöja vår existens skulle kräva mod som en riddare och styrka som en drake.
Genom våra närmanden hoppas vi på att finna en förklaring till de mystiska humanerna.
Sammanlänkningen of the destiny
Den konkreta beskrivningen av den humanitära gruppaktiviteten lyder (semikolon) ; En grupp humaner befinner sig i ett rum (kan liknas med ett konferensrum) där de endera gånger sitter och andra gånger står. De har alla blicken fäst på den ledande frontfiguren (har varit både av manligt och kvinnligt kön) som med ett gestikulerande kroppsspråk och troligen starkt verbalt kommunikationssätt tycks leda humanerna vidare i livet. Det har även förekommit att gruppen av humaner följt ledarens exempel och joinat de aktiva rörelserna, som emellertid kunnat bestå i att långsamt gunga fram och tillbaka till att röra sig i någon slags ringdans, med tydlig koncentration och fokus.
För alla er dödliga kan detta låta naturligt och fullständigt normalt, men skenet bedrar. Även vi, Agenterna Hamilton och Bergling, föll i ormgropen och trodde att detta var en helt vanlig session, till exempel konferens, körövning, teaterövning, ergonomikurs, personalrum, föreläsning, sånglektion, rollspel, möte, blinddate, partnerbyte etc. Det som inte stämde överens med dessa alternativ var de misstänksamma tidpunkterna.
Ergonomikurs klockan 22:00 en vardag, sannolikt? NEJ.
Partnerbyte klockan 07:00 en söndag, sannolikt? NEJ.
Teaterövning i ett rum fullt med bord och stolar klockan 14:00 vilken dag som helst, sannolikt? NEJ.
Möte där ledaren överdriver gestikulerandet till max klockan vilken tid som helst vilken dag som helst, sannolikt? NEJ.
På grund av statistiken i ovanstående frågor förenades våra tankar i att den enda möjliga sanningen måste resultera i en sektliknande/religiös eller andlig/spirituell humanitär grupp som söker vägledning och riktlinjer i livet. Oklarheterna kring dessa teroier är dock det faktum att sekter oftast skyler sin verksamhet väl, ty inte är fallet i Johannelund.
Kort efter att Agenterna funnit sin mate började den aktiva spaningen rörande humangruppens mystik.
Begynnelsen
Mysteriet förankrar sig så långt tillbaka som dagen då vi flyttade in. Vi, Agent Hamilton och Agent Bergling, har skilda liv och separata boenden. Vi har båda uppmärksammat en del oklarheter kring livet i Johannelund. Vi har förts samman av ödet...
En sen kväll satt Agent Hamilton och filosoferade, Hamilton tittade ut över Johannelunds då vackra yttre men blev plötsligt distraherad i tankarna av ett till synes fasligt håll-i-gång i grannkåken. Hamilton skådade ett flertal humaner som i grupp betedde sig skummelt.
Samtidigt någon annanstans i Johannelund satt Agent Bergling och surfade på the net. I en hastig rörelse blickade Bergling ut och även denne distraherades av humanerna i grannkåken.
Denna situation kom att upprepas på mystiska tidpunkter ett flertal gånger i veckan, det pågick i månader.
Efter att vi båda blivit distraherade vid flera tillfällen av detta "håll-i-gång" så började tankarna snurra, detta var inte någon vanlig tillställning. Detta var ett spektakel bortom de humanitära reglerna som fick oss att ifrågasätta the mankinds existens.
